Jag går ner till butiken för att köpa saffran. Jag behöver en del andra grejer till lussekatterna också och för att komma ihåg dem skriver jag dem på en lapp. Jag tassar runt i gångarna, plockar på mig varorna, når kassan, lägger upp allt på bandet, stämmer av mot listan.... visst fan, jäst också... kutar till kyldisken och tillbaka igen. Betalar och går hem. Ser framför mig stora gula lussekatter. Funderar på om man kan göra en i cykelform....

Börjar smälta smör. Upptäcker att saffran saknas. FAN DÅ!  Jag gick ju till affären för saffran i första hand! Hur är det inne i tomteluvan egentligen? Ingen hemma?

Det blir ännu promenad till affären i dag.

Tänker på Grendon och blir glad och lugn igen. Du kanske har sett honom på tv i program om orangutanger som räddas från skövling och annan misär på Borneo?Jag har adopterat Grendon, och det kan du också göra. Eller någon annan orangutang du gillar. Alla pengar går till hela orangutangbyn och under året som adotivförälder får du små rapporter och bilder på just din apa. Nu sitter en bild av Grendon här i min dator. Jag behöver bara titta på hans ögon så är saffransstressen borta på ett ögonblick. 

www.orangutanger.se