Favorit i repris -en ett år gammal blogg: 

Det är Vätternhelg, motionscyklisternas stora årshögtid. Jag har också harvat runt den där sjön, både en och två gånger, men i år blir det av lite olika anledningar inget Motala för mig. Men jag ska verkligen tänka på er. För jag vet hur det känns när man har 18 sega mil i benen och det lik förbannat är 12 långa kvar, hur kallt det kan vara på natten, hur sliskäckligt det kan bli när man ständigt har hela truten full med söt och kladdig sportdryck... hur ont man kan få i rumpa och nacke, hur händer och armar domnar... hur säkerheten blir alltmer tummad på för varje mil som går då helt slutkörda människor mer eller mindre vinglar runt i gummisnoddsstil på vägen mot mål... Också jag har snyftat när endast en mil återstår på hela det här evighetsloppet: tar det aldrig slut?

Men jag minns också hur otroligt gott en kopp kaffe i Hästholmen kan smaka klockan 4 på morgonen, hur fantastiskt vackert det är med en soluppgång över den stora blanka sjön, den glada stämningen och utroparen i Hjo, samekillen i jeans som trampar runt på en gammal damtralla med en radio i cykelkorgen... det schyssta vinande ljudet när en jättelång svans av snabba cyklister med höga kolfiberfälgar sveper förbi... och hur fantastiskt skönt det är att sätta sig i gräset i Motala när allt är över. Och tänka "det här är det roligaste jag har varit med om".