Igår var jag ute med lite kompisar på en längre trevlig Kristi Himmelfärdsrunda. Trafiken var gles, solen sken men det blåste något. Detta något blev till en del mer när vi vände upp mellan öppna fält någonstans mellan Upplands Väsby och Vallentuna. En lite småjobbig kantvind så där. Jag lägger mig som regeln säger strax innanför framförvarande hjul för att få lite lä. Vi är inte fler än tre totalt och vi ligger tätt så jag skulle nog uppskatta att vi tar upp max en meter av den kanske fyra meter breda vägen. Det finns inte en bil i sikte. Då händer det. En ilsken kombi kommer farande bakifrån och jag hinner skymta en tjock medelåldersman i förarsätet. Han höjer långfingret till hälsning. Vi är inte sena att skicka detsamma tillbaka. MEN VAD FAN ÄR DET FRÅGAN OM!? Sätt dig själv på en cykel med ditt feta traktorarsel och kör lite kantvind! Det skulle göra dig gott, gubbe! Det var gott om utrymme att köra om och inte kom det något möte heller. Varför kan vi inte bara samsas om de vägar vi alla varit med och betalat?