Fyra små joggingturer hann jag med innan det var dags för Vår ruset (varför i hela fridens namn denna särskrivning?) Tämligen otränad med andra ord. Och ändå inte. Det var en konstig upplevelse att lufsa runt i sakta mak vid Stora skuggan med tusentals andra tanter i alla åldrar. För även om jag aldrig blev flåsig och anfådd så tog det ändå stopp. Muskler och leder protesterade mot de ovana rörelserna och jag fick finna mig i min stillsamma jogg. Konstigt. När hjärta och kropp springer i helt olika divisioner. Nåja, vi hade i alla fall tur med vädret.
Bilden är lånad från Vår rusets hemsida