Jag håller på att nysa ihjäl mig. Det är sant.
I söndags kunde man stå och titta på när björken började blomma. För varje minut kröp det ut allt mer grönt jox och fanskap. Måtte det vara över snart och då helst innan jag tappar hela snoken. BAH! Kan man cykla? Tja, det känns rätt ok när man håller på och är mitt uppe i det, men rent ut sagt åt helvete när man kommer hem. Då tar björkjäveln ut sitt elände med ränta och besked.
Ocker! Hur gick det till när just jag blev allergiker? Vem bestämde åt mig? Nåja, det finns betydligt värre livsöden. Och ju mer explosionsartat nu desto snabbare är eländet förhoppningsvis över.
Pust.
Nys.