Ja, man skulle ju kunna tro det på mornarna numera... "Frostvitt" var ordet!  "Halt" också uppenbarligen.... Det fick jag minsann känna på under morgonens tur till jobbet. Två gånger dessutom fick jag smaka denna bittra medicin som påminner en: Du, snart är det vinter...snart är det kallt och träligt att cykla...Och nu är det HALT... Den första vurpan hände innan jag ens kommit iväg hemifrån. Hann inte mer än kliva upp på cykeln så låg man på backen! Dock med en störtskön effekt när skon drogs mot asfalten så att ett härligt gnistregn slog upp från spd-klossen och lös upp mörkret...

Därefter blev det lugncykla in mot stan, hela tiden plågsamt medveten om underlaget. Blev lite extra försiktigt vid Axelsberg där det byggs och donas och det är rena hinderbanan med träbroar hit och dit. Dessa träbroar blir extremt hala vid dåligt (läs: regnigt och frostigt) väder så man får ta det piano. Men allt gick bra ända bort till Västerbron. När jag skulle svänga av mot Fridhemsplan så hände det IGEN... Trots att jag bromsade i GOD tid och tog det försiktigt enligt konstens alla regler så ville inte hojen riktigt som jag. Vurpa nummer två var ett faktum!

Tur man har kollegor som råkar ut för samma sak så man kan stå och svära över det hala väglaget tillsammans...  Är det månne dags att skaffa sig dubbdäck...?