Vi cyklister brukar ju vara något störda i normala fall. Men hur vet man när det har gått alldeles för långt egentligen?

Jag tror jag har en viss uppfattning om detta... Stod på perrongen och väntade på tåget igår i regnet och blåsten. 5 meter bort stod en äldre herre som uppenbarligen var på cykelsemester. Bredvid honom stod en rätt schysst och tämligen överlastad Cannondale touringhoj. Plötsligt ryckte vinden tag i cykeln och höll på att ställa den över ända. Min reflexmässiga reaktion höll på att kosta mig perrongeksem. I samma ögonblick som jag såg cykeln svaja till var jag nämligen på väg att kasta mig mot den för att ta emot och hindra repor och andra skador... Någon vilt främmande människas cykel alltså...  Det säger en del om hur långt det kan gå, när man är beredd att kasta sig 5 meter för att rädda en cykel man inte ens känner...

Ett annat exempel: Att flytta för att få närmare till jobbet är väl inget konstigt i sig... Att planera sin flytt så att man kan cykelpendla varje dag är väl inte heller något märkvärdigt, i alla fall inte om man är cyklist. Men att det första man kollar efter vid en lägenhetsvisning är hur många cyklar man kan få plats med och var någonstans man kan parkera dessa i lägenheten...då har det nog gått väldigt långt...särskilt när man ratar sagda lägenhet, trots att den råkar ligga väldigt bra i övrigt... Ja, återigen får jag erkänna mig skyldig här... Har precis fått en lägenhet och är EXTRA nöjd med att jag kommer att ha plats för åtminstone tre hojar bara i hallen... Vilken cykelparkering detta kommer att bli!

Miljöskadad - vad är det???