Det var inte igår! Det var inte i förrgår heller! Men nu är jag här. Bättre sent än aldrig, eller nåt. Vad har jag lärt mig av livet sedan sist? Jo, det här. Kroppen är en skröplig tingest. Den kan utföra många fantastiska saker, se bara på Fredrik Ericsson som knäckte proffsen på SM-tempot i Svärdsjö igår, men den är också en skör sak. Skaffa barn och låt pojken eller flickan börja på dagis och du skola själv insjukna i diverse hemskheter, den ena sjukdomen värre än den andra. Just när du tror att du ser ljuset i tunneln så blir du snabbt varse att det är ett nytt tåg. Jag överdriver förmodligen en smula. Som elitsatsande cyklist är man kanske mer utsatt än andra på grund av den hårda träning som kroppen utsätts för, men ändå... Min vinter och vår har alltså inte avlöpt som jag hade önskat, men nu är sommaren här och min son har semester från dagis. En anledning att se mer optimistiskt på framtiden!