Det är trots allt inte så ofta man skrattar så tårarna börjar rinna, men här tror jag vi har en sådan situation. Cykeltidningen Kadens tipsade om boken Överlevnadshandbok för cyklister av Fredrik Falk, och jag var inte sen att beställa ett exemplar. Boken bjuder på sjukt hög igenkänningskomik för cyklister av olika slag, och den lämnar en känsla av glad förundran. Hur kan det vara så här? Att ett så underligt och onaturligt släkte som bilisterna är fullständigt accepterade som normsättare i samhället när de ofta egentligen beter sig fullständigt irrationellt.

Som en liten aptitretare kan jag bjuda på frågeställningen om vad en bilist har svårt att uppfatta på fem meters håll: en stolpe, en varningstriangel... eller en cyklist?

Nu ser jag bara ett problem. Det kommer att gå alldeles för fort att läsa igenom den här lilla kloka boken. Jag är redan i kapitel fyra och ängslas för slutet som ju komma skall.