Hur kommer det sig att det är helt socialt accepterat att se ut som ett bittert surkart på allmänna platser? Det är så det ska vara. Man ska bara se riktigt sur och grinig ut. Det är helt ok. Den som däremot drar på smilbanden, eller kanske till och med fnissar för sig själv, måste ju vara komplett galen. Så ska det inte vara. Då är man konstig, knasig och kanske farlig. Fast man kanske bara kom att tänka på något riktigt roligt som någon sade på eftermiddagsfikat.
Usch för glada människor! Fler sura miner, tack!