Imorse cyklade jag till jobbet som vanligt. Några minusgrader, men en härligt vacker och ljus morgon. Jag kör Sveavägen i medvind och grön våg med skräckblandad förtjusning när en tjej vinglar ut framför mig. Hon har högklackat, ingen hjälm, ingen mössa och sitter på en cykel som hon förmodligen fått som bonus när hon köpt en mikrovågsugn.  Tvåhjulingen wobblar fram och ser ut att kunna braka ihop eller tappa ett par skruvar när som helst. Alltså, man ska vara rädd om sig. Man har bara en sig. Hjärtat tycker om att cykla, huvudet tycker om mössa. Och hjälm. Speciellt om man sitter på en mikrovågsugn-cykel.