Min första impuls var att skicka tillbaka hela tidningen -”åter avsändaren, mottagaren förolämpad”. Kadens, den svenska cykeltidningen som annars gett mig så mycket underbar läsning påstod nu i senaste numret att cyklister mår bra av lite löpträning. Nu är de väl ändå helt ute och cyklar, tänkte jag och läste och grubblade, länge och väl. Men, tänk om de har rätt? Jag vet ju vilka rackare kadenskillarna är på att trampa cykel. Två alternativ återstod när jag funderat klart:

1) att gå till redaktionen med tidningen och be om pengarna tillbaka

2) att testa deras teori ...

Och eftersom jag gillar Kadens plockade jag fram löpardojjorna och en Tour de France-keps att gömma mig under och gav mig ut på lubbrunda. En gång, två gånger, tre gånger... Så här mycket vet jag nu om löpning vs cykling:

*Som cyklist på löprunda har man inte problem med flåset, utan att få rätt på benen... som tröttnar fort

*Fan... hela kroppen tröttnar fort...

*Man är rädd för att snava (läs: skada ett cykelben) eller för att ett skosnöre ska gå upp (läs igen: skada ett cykelben)

*Man får slita i motvinden, men har knappt någon hjälp av medvinden

*Hög ansträngning-hjul=låg fart

*Hög ansträngning+hjul=hög fart

*Det är en löjligt kort tid man är ute och springer, jämfört med en vanlig träningsrunda på cykel.

Men nyttigt som kruskakli enligt Kadens recept alltså. Bra för ligament, bålträning, syreupptagning och allt var det var. Så, nu återstår att se vad det här kan ge för utdelning på cykeln framåt vårkanten. Det mesta hänger på mig att vara disciplinerad nog och fortsätta det jag har påbörjat åtminstone ett par gånger i veckan. Kadensnumret behåller jag tills vidare som pant och skulle jag nu inte lyckas köra Siljan Runt åtminstone ett par minuter snabbare 2008... så kan det väl i så fall inte vara mitt fel, eller hur?