Körde Halv-Ironman i Sövde i söndags. Den första riktigt stora triathlontävlingen sen jag började med dessa galenskaper.  Åsa har ifrågasatt min mentala hälsa, men jag har envisats... Jag är ju cyklist i grund och botten så det har därför fått tränas simning och löpning till förbannelse under hösten/vintern -09 och våren -10. Men i söndags var jag alltså där...vid vattenbrynet...och undrade lite själv faktiskt vad jag höll på med. Allt det försvann å andra sidan så fort startsignalen gick.

Var lite bekymrad över att det var våtdräktsförbud, med tanke på min obefintliga flytförmåga, men lyckades ändå simma på 35 minuter, vilket för mig är en bedrift i sammanhanget.  Speciellt då den enda träningen jag har fått i öppet vatten i år var 600 meter under ett klubbmästerskap förra veckan.

Cyklingen gick också riktigt bra och jag lyckades hålla varvtider på runt 55 minuter, på en ruskigt kuperad, men rolig bana. Tyvärr så kom krampen i baksida/insida höger lår några km från slutet på cyklingen, så jag fick hålla igen lite mer än jag hade tänkt mig.

Var ändå hyfsat pigg när jag gav mig ut på löpningen. Men där tog det tvärstopp! Hettan (33 grader i skuggan - som i sig var obefintlig) tog ut sin rätt till slut och det var ingenting som hjälpte. Inte ens de vänliga Sövdebornas insatser med trädgårdsslangar! 

Hade egentligen velat bryta redan efter ett par km, men av ren princip så ville jag ta ett varv. Jag är extremt värmeallergisk och det går ju an om man befinner sig i svalt vatten eller får lite fartvind vid cyklingen, men på löpningen kände jag mig helt överkokt. Dessutom började tunnelseendet komma krypande och då valde jag att bryta...hellre än att pressa på och riskera total härdsmälta.

Lärdomarna är i alla fall, att jag hade laddat bra (kanske möjligen bör jag lagra upp med magnesium och kalktabletter till nästa gång) och att kapaciteten verkligen finns där (simningen och cyklingen tar jag som ett kvitto på det). Sen behövs helt klart lite mer tri-erfarenhet!  Fast det har jag ju många år på mig att få...

Jag blir ju bara mer och mer sugen på en Ordu nu...

Det spritter verkligen i cykelbenen nu! Har inte cyklat sen i måndags och då blev det en fislugn 4-milarunda. Visserligen rätt kuperad, men ändå... Vad är 4 mil, egentligen?

Och vad beror nu det här på. Varför är jag inte ute och rullar på min fina, nya Orca? Tja...jag har visst blivit shanghajad till ett lopp...ett sånt där man springer...  Ja, det var inte mitt fel - jag fick ett mail från "lagledningen" på jobbet om att de var en person kort och kunde-jag-tänka-mig-ställa-upp-snälla-söta-rara... Och snäll, söt och rar som jag är så ställer jag givetvis upp.

Och visst blir cyklingen lite lidande då, när man sista veckan innan loppet behöver fokusera på grenspecifik träning. Usch ja... Det är tur att loppet är imorgon (lördag) så man kan ta sig en riktig långtur på söndag (om vädret tillåter - annars får det kanske bli en crossrunda i skogarna kring Växjö).

På den ljusare sidan kan jag i alla fall säga att vädret numera tillåter kort/kort när man är ute och tränar och DET är ju positivt!

Den som väntar på något gott väntar aldrig för länge! 

Nu är han äntligen hemma, den nye familjemedlemmen! Han kom idag, väl inslagen i kartong, bubbelplast och skumplast. Snyggaste Orca jag har sett. Force rakt genom och Tufo Cyclone tubisar!  Kan det bli snyggare?! Hela cykeln är ju en fröjd för ögat och den lilla provturen idag gav bara en mungipevattnande försmak av cykels egenskaper och prestanda. Det här är inte en herre man leker med. Den här cykeln menar ALLVAR!! 

Imorgon följer han med till Italien. Ska bli hur roligt som helst att se vad han går för! 

Ett JÄTTETACK till Henrik, som har byggt och stått ut med alla mina konstiga idéer under hela processen! Och ett MEGATACK till Åsa, som har stöttat och uppmuntrat och som inte minst har varit den som inspirerat till allt detta. 

Har testat ett par MBT-skor (ja, MBT, inte MTB) några veckor nu och kan bara ösa lovord över dessa.  Köpte dem på ett rent infall... 

Maken till uthållighetsträning får man leta efter. Lår (fram och baksida), vader, rumpa, rygg, mage... ALLA dessa områden tränas bara genom att knalla omkring i skorna.  En heldag i dessa dojor och man är garanterad trötta men lyckliga ben efteråt! Finns lite siffror på hur mycket mer respektive muskelgrupp aktiveras när man använder MBT-pjucken som jag inte ska lusa ner detta inlägg med, men ett exempel kanske funkar: ökad användning av vadmusklerna - 37 %!!  Jag är beredd att skriva under på detta.

Ok, varför ska man nu ha dessa skor? De är dyra, inte särskilt snygga och klarar "bara" 4 miljoner steg...  Tja, för att man får en mer naturlig gång...som att gå barfota alltså...och för att musklerna aktiveras nåt grymt när dojorna är på. Det är som att hela tiden gå på ett par balansplattor. T.o.m. när man står still så får man kompensera för att inte tippa omkull. Astufft! Tanken är också att hållningen ska bli bättre... Jupp, ett stort CHECK där också. 

En investering i dessa kommer man inte att ångra. Men man bör nog ha rätt så vältränade ben från början...annars får man träningsvärk!  

p.s. Det är inte mina skor på bilden, men jag har ett par likadana. Klockrena jobbskor - 8 timmar varje dag i dessa, sen är benen rätt möra.  

Samtliga spinningpass är fullbokade i gymmet den här veckan!  Alla dessa nyårslöften... Varför kan inte folk vara lite konsekventa året runt istället...?

Tänkte faktiskt styrketräna lite ikväll... Frågan är bara... Köra ben eller överkropp...?  Tycker egentligen inte att jag ska styrketräna benen så mycket eftersom jag får en hel del "gratis" genom löpträning och cykling... Borde ju kanske träna överkroppen lite mer då... simmusklerna, coren...åsså vill man ju ha en snygg ryggtavla också förstås...  

Och det KAN väl inte vara fel med hyggliga armmuskler när man ska bryta sig upp för alla backarna i Italien i vår, eller hur?